Att inte döma
Så sällan det handlar om dumhet och så ofta det handlar om brist på kunskap och därmed perspektiv. Innan vi dömer oss själva och varandra kanske vi skulle kunna bemöta alla med nyfikenhet. Därifrån, efter att vi faktiskt lyssnat ordentligt och tycker oss förstå vår väns perspektiv så kan vi utbyta lite av vårt eget. Dela med oss och sprida ny information eller kunskap om vi tycker oss besitta sådan. Ta till oss den kunskap som blir delad till oss då vi märker att vi saknar den. Ingen är dum. Kan vi bara komma överens om det? Vi har bara lite olika grader av försvarsmekanismer baserade på rädslan för att... framstå som dumma. Så ironiskt.
Dömande, nervärderande ord slängs åt höger och vänster bakom ryggar och framför ryggar. Man kan inte göra si, inte tänka så, absolut inte titta på det tv programmet, prata om det, han är ful och hon är puckad.
Men tänk om det inte är så. Tänk om alla som handlar i destruktivitet på ett eller annat sätt helt enkelt inte förstår. Allt de behöver är någon som tar emot dem med öppet hjärta för allt vad de är och kan utbyta ideer med dem för att expandera deras perspektiv. Precis som vi själva behöver när vi är vilsna.
En gång för alla, kanske nu; ingen av oss tjänar någonting på att döma någon. Inte oss själva och ta mig fan inte heller varandra.